Tibetansk terrier - en frisk och sund ras

Den tibetanska terriern är med sin naturliga kropps- och huvudbyggnad en frisk och sund ras. Veterinärbesök är - utom de vanliga vaccinationsbesök - mycket sällsynt. Rasen lever längre än många andre hundraser och det är inte ovanligt att den blir 15- 16 år gammal.

Alla blandrashundar, bl.a. de många nya poh- doodle och toodle hundar har ärftliga sjukdomar. Man hör då och då att dessa blandrashundar är friskare än rashundar. S¨å är det överhuvudtaget INTE. Det är bara så, att sjukdomarna på blandrashundarna inte registreras och att uppfödarna av dessa blandraser inte testar hundarna före avel. Det är med andra ord en myt att blandhundar är friskare än renrasiga hundar. Tvärtom kan det bli ganska dyrt vid veterinärbesök att köpa en blandrashund. 

Den tibetanska terriern har lik de flesta raser någon kända ärftliga sjukdomar, men uppfödare i Sverige och internationellt är väldig noga med att endast använda sunda och friska hundar i aveln. Avelshundar testas för ett antal kända ärftliga sjukdomar, som man vet eller misstänker kan föras vidare till valparna. En tibetansk terriervalp är därför – till skillnad från till exempel valpar av blandhundar, som inte är testade – ett bra och hälsosamt köp och risken för ärftliga sjukdomar är minimal.

I Sverige finns en rasspecifik avelsstrategi för tibetansk terrier. Liknande avelsstrategier finns i nästan alla andra landar, som bedriver seriös hunduppfödning.

TT World Congress
Utbyte av kunskap och avelsmaterial mellan länder har underlättats av att ett hundratal delegater från hela världen träffas vart annat år för TT World Congress. Arrangörslandet anordnar ett program som består av för rasen intressanta föreläsningar, man diskuterar problem och lösningar, standarden, sjukdomar och vad som "för dagen" är på tapeten

Ärftliga sjukdomar inom tibetansk terrier

Hofteledsdysplasi (HD)
Hofteledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser.  Sjukdomen kan orsaka smärtsam artros i höftleden. HD graderas på en skala från A, B, C, D och E.  HD grad A och B anses som fria hundar, dvs. som hundar, där inte har HD.

Risken för att en hund ska utveckla HD är betingat av såväl arv som miljö, men för att minimera risken for att avkommor utvecklar HD skal båda föräldrarna vara höftledsröntgade föra parning och enligt TTS (Tibetanska Terriersällskapet) etiska riktlinjer skall resultatet vara HD A eller HD B. Ibland användas hundar med HD C i avel. Dessa  hundar får då endast paras med en hund med HD A.

Kennel KaTaYa avlar endast med HD A eller HD B. Och om ett föräldradjur har HD B paras endast med en hund med HD A.

Patellaluxation (PTL)
Enstaka tibetanska terriern drabbas av patellaluxation, där knäskålen (patella) "hoppar ur led". 

Patellaluxation hos hund är ärftligt och oftast smärtsam för hundan.

SKK:s generella rekommendation är att endast hundar med normala knäleder ska gå i avel och att en hund med kliniska symptom av patellaluxation inte är lämplig i avel, oavsett grad vid undersökning. Undersökningen utföras av veterinär med specialistkompetens når hunden är minst 1 år gammal.

Ärftliga ögonsjukdomar hos den tibetanska terriern
Hos den tibetanska terriern känner man till några mycket specifika ärftliga ögonsjukdomar och det görs ett stort arbete både i Sverige, men även internationellt, för att sjukdomarna inte ska gå i arv.

Föräldradjur kommer alltid att DNA-testas för de sjukdomar där arvet är känt med säkerhet. Det gäller till exempel ögonsjukdomarna PRA (PRA3 och RCD4) som båda orsakar blindhet, och  PLL (lossning av ögonlinsen). Eftersom alla föräldradjur DNA testas för dessa ögensjukdomar och resultaten används i urvalet av föräldradjur kommer valparna inte att kunna få ögonsjukdomarne.

Andra ögonsjukdomar som grå starr, entropion och retinal dysplasi ses också – om än mycket sällan. För att förebygga dessa sjukdomar måste tibetanska terriern i Sverige, som användas i aveln senast 1 år innan parning ögonen undersökas av en specialutbildad ögonveterinär. För att hålla nere antalet fall rekommenderas även att alla tibetanska terriern får sina ögon undersökta minst två gånger i livet, vid tre till fyra års ålder och när de är runt sju år.

Kennel KaTaYa avlar endast med DNA testade hundar och med hundar, som är ögonundersökt senast 1 år före parning och som är fria från ärftliga ögonsjukdomar.

Neuronal Ceroid Lipofuscinos (NCL/CCL)
NCL/CCL är en form av hjärnatrofi, som ofta gör att hunden utvecklas
aggressivitet mot människor och/eller andra hundar. Hundar med den störningen uppträder ofta nervöst eller ängsligt. Förändringar av matvanor har också rapporterats. Drabbade hundar förlorar ofta både sin uppfostran och sitt beteende.

Även denna sjukdom kan man DNA-testa för och det gör uppfödare både i Sverige och internationellt. Eftersom alla föräldradjurs DNA testas för sjukdomen och resultaten används i urvalet av föräldradjur kommer valparna inte att kunna få sjukdomen.

Kennel KaTaYa avlar endast med hundar, som är DNA testat för NCL/CCL, och vi kommer inte att avla med hundar, som har NCL/CCL och om en hund har ett gen for NCL/CCL blir den endast parrad med en hund som inte har et gen för sjukdomen. Så undviker vi att valpar härifrån får NCL/CCL.

DM (Degenerativ myelopati)
DM har varit känd i andra raser i flera år, men är relativt nyligen set på enstaka tibetanska terriern. Man antar, men vet inte till 100 procent hur arvet är i tibetanska terrier och om där som ved HD finns miljömässiga faktorer som är ansvariga för att modifiera sjukdomsuttryck. Läs mer om DM hos tibetanska terrier här

DM är en långsamt progressiv sjukdom i ryggmärgen som drabbar äldre hundar - typisk 9  år och äldre. Sjukdomen medför gradvis muskelatrofi och förlamning av bakdelen.

Tillståndet är vanligtvis inte smärtsamt för hunden, men kommer att utvecklas tills hunden inte längre kan gå. Sent i sjukdomsprogressionen kan hundar förlora fekal och urinkontinens och frambenen kan påverkas. Störningen är inte förknippad med smärta resulterar i att drabbade hundar förlorarkoordination av bakbenen  r äldre hundar. Drabbade hundar kan helt förlora förmågan att gå 6 månader till 2 år efter symptomdebut.

Det är möjligt att DNA-testa för DM. Det finns för närvarande inget krav på DNA-testning av föräldradjur, men självklart DNA-testar vi vore hundar. Vi kommer inte att avla med hundar, som har DM och om en hund har ett gen for DM blir den endast parrad med en hund som inte har et gen för DM.  Så undviker vi att valpar härifrån får DM.

Renal Dysplasi
Enstaka tibetanska terriern har drabbats av Renal Dysplasi (RD) tidigara kallet PNP som är en fortskridande (progressiv) njursjukdom som kan drabba valpar och unge hundar. Alle fall av RD registreras i SKK.  Föräldradjur till hundar med RD får inte användas i avel i Sverige.

Pituitary Dwarfism (dvärgväxt)
Ett fåtal fall har setts utomlands där valpar drabbats av dvärgväxt. 

Drabbade valpar verkar normala vid födseln men går inte upp i vikt och växer i samma takt som sina kullsyskon. Drabbade vuxna hundar är dvärgar. Dessa dvärgar har en valppäls som inte övergår till den typiska vuxenpäls, och där ses ofta extremt håravfall som vuxna. I vissa fall kan drabbade valpar uppleva tidig död eller på annat sätt förkortad livslängd.

Det g¨år att DNA testa för dvärgväxt, men det finns för närvarande inget krav på DNA-testning av föräldradjur.

Kennel KaTaYa avlar ändå endast med hundar, som är DNA testat för dvärgväxt.